M agiska
O emotståndliga
L öftesrika
N jutbara

230603 Hornstull tradMinns ni Doktor Snuggles? Jag växte upp med denna animerade nederländsk-brittiska teveserie, som visades i Sverige första gången hösten 1979 och som bara gjordes i två säsonger (men som gått i repris otaliga gånger). I Doktor Snuggles värld var allt möjligt. Jag glömmer aldrig scenerna när Doktor Snuggles och hans vänner reste till Regnbågslandet och besökte kamelen Puckly, som vandrade runt på de bulliga molnen och talade med en röst som var så djup och släpig att den liksom tycktes ljudsätta molnens majestätiska och lättjefulla natur.

Än idag är jag av den bestämda uppfattningen att moln är fantastiska. Här kan du ta del av mina molnbilder. (Mer sofistikerade molnskådare lär hålla sig för goda för att lägga ut bilder på moln i solnedgång – den skönheten anses allt för lättfångad. Men som ni ser är jag lycklig nog att vara osofistikerad på den punkten.)

Många molnfakta på denna sida är hämtade ur boken The cloudspotter’s guide, skriven av Gavin Pretor-Pinney, och jag har nästan inte utövat någon källkritik alls 😊 Mitt intresse för moln är helt luststyrt (och det som återfinns på denna sida egentligen inte ett ”projekt” – även om den här webbsidan hamnat under rubriken Projekt i webbplatsens struktur). Gavin Pretor-Pinney har grundat den internationella föreningen Cloud Appreciation Society, vars manifest jag till fullo stödjer. Här följer manifestet:

We believe that clouds are unjustly maligned
and that life would be immeasurably poorer without them.

We think that clouds are Nature’s poetry,
and the most egalitarian of her displays,
since everyone can have a fantastic view of them.

We pledge to fight ’blue-sky thinking’ wherever we find it.
Life would be dull if we had to look up
at couldless monotony day after day.

We seek to remind people
that coulds are expressions of the athmosphere’s moods,
and can be read like those of a person’s countenance.

We believe that clouds are for dreamers
and their contemplantion benefits the soul.
Indeed, all who consider the shapes they see within them
will save on psychoanalysis bills.

And so, we say to all who’ll listen:

Look up, marvel at the ephemeral beauty,
and live life with your head in the clouds!

Det är först när vi förstår något som vi verkligen kan se det och uppskatta dess skönhet. Det hävdar i alla fall Gavin Pretor-Pinney. Men han är ändå mån om att understryka att molnskådning inte primärt handlar om fakta och kunskaper:

"En molnskådare är inte någon katalogiserare; en rad meteorologer är redan upptagna med att indexera moln i olika huvudgrupper, arter och varieteter. De kallar det arbete. Din uppgift – att skåda moln snarare än klassificera dem – är betydligt mer vardaglig och reflexiv; den leder till en djupare förståelse av den fysiska, emotionella och andliga världen" (The cloudspotter’s guide, sidan 25, min fria översättning).

Basfakta om moln

Moln delas in i tio huvudsakliga molnslag efter form och den höjd som molnen förekommer på – se foton av olika molnslag. De tio molnslagen har både latinska och svenska namn. Några exempel är stackmoln (Cumulus), fjädermoln (Cirrus), dimmoln (Stratus), böljemoln (Altocumulus), slöjmoln (Cirrostratus) och åsk- eller bymoln (Cumulonimbus).
Stackmoln är det arketypiska molnet – den sortens ulliga och bulliga moln som brukar finnas med på barnteckningar och som förmodligen är vad de flesta ser framför sig när de hör ordet moln. På grund av sin form kallas de ibland även blomkålsmoln.

Bonusfakta: Min favoritmolnart är lenticularis, som jag bara lyckats fånga på bild en gång. Jag hoppas dock på att ha turen att en gång få se ett pärlemormoln.

Utöver de tio molnslagen finns femton så kallade molnarter och ett antal varianter. Sammanlagt finns det cirka hundra kombinationer som moln kan klassas i (enligt SMHI). Klassificeringssystemet påminner om Carl von Linnés indelningssystem för växter och djur.
Den som la grunden till klassificeringssystemet var amatörmeteorologen Luke Howard, som inspirerades av Carl von Linnés indelningssystem för växter och djur. Systemet utvecklades och befästes ett knappt sekel senare, mot slutet av 1800-talet, av en samling framstående meteorologer under ledning av bland andra den svenska Uppsalaprofessorn Hugo Hildebrand Hildebrandsson.
Auktoriteten på molnklassificeringens område är den världsmeteorologiska organisationen WMO, som 2017 gav ut den senaste versionen av den internationella molnatlasen.
De flesta moln består av vattendroppar eller iskristaller.

Kuriosa om moln

Vattendropparna i ett medelstort stackmoln väger ungefär lika mycket som åttio elefanter. Inom hinduismen och buddismen ses stackmoln som elefanternas heliga kusiner.
Stackmoln uppträder ofta ovanför öar och den som navigerar till sjöss kan ta sikte på dessa moln, eftersom de är synliga på långt håll – de syns tidigare än själva öarna. Stackmoln förekommer rikligt på religiöst inspirerade målningar: ofta brukar de då fungera som fluffiga soffor åt gudar och helgon och på så vis avskilja målningarnas jordiska sfär från deras himmelska.
Ovädersmolnet cumulonimbus kan bli högre än Mount Everest. (Men detta syns bara för den som befinner sig en bit bort från molnet – den som befinner sig rakt under molnet kan inte se dess höjd.) Det är laddat med energi som kan utlösas i blixtar – och ett enda moln kan innehålla energi motsvarande tio atombomber av det slag som släpptes över Hiroshima under andra världskriget. Temperaturen inuti molnet är låg och molnet är ofta fyllt med hagel.
Piloter undviker cumulonimbus-moln, eftersom de är farliga att flyga genom. Uppgifter gör dock gällande att det finns två personer har överlevt att färdas genom ett sådant moln (dock utan att befinna sig i ett flygplan): År 1959 överlevde den amerikanska stridspiloten William Rankin ett ofrivilligt fallskärmshopp genom ett cumulonimbus-moln. (Om detta berättar Gavin Pretor-Pinney livfullt i kapitel 2 i boken The cloudspotter’s guide.) Nästan ett halvsekel senare drabbades den polskfödda tyskan Eva Wiśnierska av ett lika turbulent öde, då hon sögs in i ett cumulonimbus-moln när hon tränade inför världsmästerskapen i glidflygning. (Denna händelse ligger till grund för den prisbelönta dokumentären Miracle in the storm.)
Dimmoln är den typ av moln som ligger som en tung grå filt över himlen och hindrar oss från att se solen. Dimmoln är dessutom den enda sortens moln som kostar på sig att besöka oss människor ibland, närmare bestämt i form av dimma.
När avgaserna från flygmotorer hänger kvar i luften räknas det också som moln. Dessa moln kallas kondentionsstrimmor. TIll en början ser K-strimmor (som de också kallas) ut som raka streck, men efter ett tag breder de ut sig. Ibland kan dessa moln bestå i flera timmar.
Bonusfakta: Karin Boye debuterade med diktsamlingen Moln 1922. Här kan du läsa titeldikten Moln

Molngalleri

Jag har nästan alltid mobilen till hands, redo att fota allehanda moln - de som är vackra, de som ser märkliga ut, de som väcker min nyfikenhet. Ofta handlar det om att fånga ögonblicket - och sänka kraven på bildernas estetiska komposition. Här är det molnen som är grejen.

Kollektion 1: Bara moln