År 2003 bodde jag i området Stålhagen i småländska Hultsfred. Här låg då Sveriges största flyktingförläggning. Jag ville veta mer om vardagslivet för asylsökande. Jag ville lyssna på människor, ta del av deras livsberättelser och deras erfarenheter av flykt och i någon mån dela deras upplevelser av den första tiden i Sverige. En av människorna som jag mötte hade ett särskilt ord för denna första tid, som består av en lång rad dagar, månader och ibland år i limbo, i väntan på ett eventuellt uppehållstånd: han sa att han levde ett väntliv. Mitt år i Hultsfred resulterade i en reportagebok och flera artiklar. Jag ville ge boken titeln Väntliv, men förlaget var av en annan åsikt. Nu får den häe undersidan på min webbplats i stället heta Väntliv.
Läs gärna denna opublicerade krönika som ger några glimtar av väntliv på en svensk flyktingförläggning: Värdighet när livet står på sin spets
Röda Korsets första journalistpris
I en artikelserie som publicerades i Norrköpings Tidningar lät jag en rad människor som jag mötte på flyktingförläggningen berätta om sina erfarenheter. Denna artikel belönades sedan med Röda Korsets första journalistpris.
Så här löd juryns motivering till priset:
"Röda Korsets Journalistpris 2006 går till Hanna Sofia Öberg som med respekt, engagemang och en ambition utöver det vanliga skildrat vardagslivet på en av landets alla flyktingförläggningar. Under närmare ett års tid levde Hanna Sofia i anslutning till flyktingförläggningen i Hultsfred, vilket resulterat i en rad artiklar där de asylsökande själva får komma till tals. Istället för att beskrivas i termer av asylregler och paragrafer träder de människor hon träffar fram som personer med intressen, drömmar och rädslor. Hennes skildring av vardagslivet på förläggningen ger en bild av ett annat Sverige - samtidigt som hon hela tiden betonar det som förenar oss; maten, konsten och hoppet om framtiden. Hanna Sofia har, genom sina reportage, beskrivit en vardag som vanliga svenskar annars inte får ta del av. Det främmande har gjorts mindre främmande och därmed också mindre hotande."
Boken Glömda – rapport från en svensk flyktingförläggning
År 2007 publicerades reportageboken Glömda – rapport från en svensk flyktingförläggning. Att skriva denna bok var en lång resa – men det var det värt. Jag fick möjlighet att ge röst åt människor som sällan hördes i samhällsdebatten i början av 2000-talet, och genom boken kunde fler människor ta del av deras berättelser och erfarenheter. Flera av personerna har jag fortfarande kontakt med, och det är inte omöjligt att boken får en uppföljare.
Så här presenterades boken av förlaget vid utgivningen:
"Under arbetet med den här boken bodde journalisten Hanna Sofia Öberg på en flyktingförläggning i södra Sverige under ett år. Resultatet är ett omskakande reportage om hur vardagen ser ut för den som lever som asylsökande i Sverige. I boken får vi lära känna människor och familjer som lever sina liv i väntan på det stora beskedet. De lever i ett land där invånarna får veta att väntande barn som drabbats av svåra depressioner bara spelar apatiska för att öka sina chanser att få stanna.
Glömda är ett reportage om Migrationsverket, om sanningen bakom Sveriges påstått humana flyktingpolitik, om makt och om vanmakt. Men framför allt är Glömda berättelsen om Josef, Senan, Pervin och andra väntande människor vars existens de flesta av oss har glömt bort.
Glömda - Rapport från en svensk flyktingförläggning är nödvändig läsning för alla som vill skapa sig en egen uppfattning i flyktingfrågan."
I augusti 2008 belönades boken med ett hedersomnämnande när Wendelas vänner delade ut sitt årliga pris för bästa socialreportage.
Sagt i media om boken
"Upprörd blir man, gång på gång. Förbannad. Man kan också lita på att det finns fog för det. Här slarvas varken med fakta eller intryck – alltigenom inkännande, vederhäftigt och välbalanserat."
Margareta Wiman, Östgöta Correspondenten
"Läs den, Tobias!"
Journalisten Lars Linder uppmanar migrationsminister Tobias Billström i DN.
"Öbergs lågmälda och nyanserade reportagebok ger förfärande många exempel på hur det svenska systemet kränker människor som sökt sig hit för att få hjälp och skydd."
Ann Heberlein i Svenska Dagbladet.