Gränslös väntan
– Jag vill vara en liten flicka och inte en vuxen. Jag vill inte laga mat. Jag vill leka med kompisar och ha ett vanligt liv som andra barn. Men man får inte alltid som man vill.
Flickan vid diskbänken är smal som ett streck. Framför henne står en trave tallrikar, glas och kastruller. Som vanligt är det flickan, vi kan kalla henne Edona, som ska ta hand om disken. Hon är bara tio år, men det är ändå hon som fungerar som mamma för sina tre småsyskon. Edonas mamma mår psykiskt dåligt efter allt hon har gått igenom. Hon ligger mest i sängen och orkar inte med att vara förälder.
Edona diskar försiktigt av den skorviga stekpannan. Hennes två minsta syskon sover redan. Edona har nattat dem. Hon brukar sitta hos dem och klia dem på ryggen tills hon tror att de har somnat.
Jag frågar vem som hjälper Edona att somna.
– Jag sover inte så mycket. Ibland ber jag till Gud att jag ska få somna. Eller också gråter jag så att jag blir trött. Min syster sa att jag skulle gråta tills jag somnade. En gång grät jag mycket men jag somnade inte. Då grät jag lite till och då somnade jag.
Fortsätt läsa